så viktigt inlägg! Tycker många har problem med just förståelsen och "äsch, ryck upp dig - tänk positivt istället" trillar lätt ur munnen på vissa (ba "åh, tack! Tänk att det är så enkelt!"). Jättebra inlägg, Ellen!
Vad fint att du uppmärksammar detta. Kan själv säga att jag inte visste mycket om utmattningssyndrom innan jag läste om det här i din blogg.
Och förresten... grattis till att du är på förstasidan på blogg.se :D
Det är så viktigt att ha förståelse. Kan någon inte ha det ör det bättre att inte säga något. Som skrivet. Det är inte bara att rycka upp sig! ! Och att bli tillsagd att bara du som är i situationen kan ändra på tillståndet är inte heller riktigt att få höra hela tiden. Men visst är det så. Att bara en själv kan ändra! ! Men det kräver tid, styrka och små steg att få i uppgift att klara. ETT steg i taget som ibland kan bli 2 steg tillbaka. Ja som Ellen du säger. Den som kan och vill kan finnas där som styrka och kärlek. Att bli utmattad är då utmattade. .... man liksom tappar fotfästet med verkligenheten som man behöver träna upp.
Många styrke kramar och önskar all styrka
//gia
Det är så viktigt att ha förståelse. Kan någon inte ha det ör det bättre att inte säga något. Som skrivet. Det är inte bara att rycka upp sig! ! Och att bli tillsagd att bara du som är i situationen kan ändra på tillståndet är inte heller riktigt att få höra hela tiden. Men visst är det så. Att bara en själv kan ändra! ! Men det kräver tid, styrka och små steg att få i uppgift att klara. ETT steg i taget som ibland kan bli 2 steg tillbaka. Ja som Ellen du säger. Den som kan och vill kan finnas där som styrka och kärlek. Att bli utmattad är så utmattade. .... man liksom tappar fotfästet med verkligenheten som man behöver träna upp.
Många styrke kramar och önskar all styrka
//gia
När jag gick in i väggen för 7 år sedan fick jag inget stöd varken av sambon eller omgivningen. Jag blev helt personlighetsförändrad och hela vardagen blev en kamp. Men kollegorna på jobbet stöttade mig och det var tack vare dom som jag klarade av att jobba. Det är verkligen viktigt att få stöd och jag håller med dig om alla punkter. Jättebra inlägg! Kramis
så himla bra skrivet och så viktigt!
har aldrig haft utmattningssyndrom men har haft depressioner, och det känns som att det är lite samma som gäller för anhöriga där också! heja dig 🌸
Vilken bra beskrivning av hur utmattning försvårar vardagen på olika sätt. Just det där att nära och kära finns där utan att ställa för stora krav är ju så viktigt. Det är frustrerande som nära anhörig att uppgjorda planer ändras, att det som borde vara roligt kan kännas som en jobbig prestation och att dagsformen kan ändras så att det som verkade vara på uppgång plötsligt är nattsvart.
Det är viktigt att många berättar, så att kunskapen och förståelsen ökar.
Det här var ett väldigt intressant inlägg! Även om det är olika för alla är det bra att få höra någons perspektiv, för ibland känns detta som en sak ingen pratar om. Om du förstår hur jag menar? Jag följer en annan blogg som drivs av en person som har varit utmattad och hon har spelat in flera videoklipp där hon berör ämnet. Du hittar henne på isabelboltenstern.com tror jag. Blev osäker nu. Annars, googla bara hennes namn! Och kanske känner du redan till henne. Tack för att du delade med dig!
Tack för att du skriver om detta. Det är verkligen jätteviktiga punkter. <3
Jätte bra och viktigt inlägg. Jag har kunnat gå upp till heltid igen efter min utmattning och vissa dagar glömmer jag till och med bort att jag varit sjuk. Men sen kommer tröttheten tillbaka som en liten påminnelse och då känner jag mig idag mer tacksam, för att jag har fler dagar utan tröttheten än med.
Tack för din blogg.
Behöver så mycket info om hur man känner o har det när man drabbats av utmattningssyndrom.
Är så svårt att som förälder till en person som har utmattningssyndrom (skriver anhörig nedan) veta hur man skall vara.
Man vill att den anhörige skall veta o lita på att man gör vad som helst som kan stötta.
Man vill inte vara den som tränger sig på, samtidigt är man livrädd för att den anhörige skall se det som att svika. Skulle man tränga sig på kanske det får motsatt effekt. Kontakten upphör.
Jag har hur många funderingar som helst, hur jag skall vara, jag kan bara hoppas att min anhörig känner sig trygg i att jag finns. Men vet inte om det är så.
Måtte min anhörig känna att en dag kommer hen att må väl i sin kropp o själ. Måtte inte vägen dit vara för svår. Att hen känner att det kanske är/blir ett annat liv än tidigare, men att det kanske inte blev sämre utan går styrkt ur och hen kan njuta o må väl i livet
Så oerhört bra och viktigt inlägg! Det borde bannemig skickas ut som flygblad i hela Sverige så alla fick ta del av dina ord.
Så mycket (om inte allt?) av det här gäller många andra former av psykisk ohälsa också och jag önskar verkligen att fler kunde förstå det.