lindbergellen

Det är något speciellt med helg, oavsett om jag arbetar i veckorna eller nu som sjukskriven. Även att jag alla andra dagar också kan sova hur länge jag vill, bara kan och ska ägna mig åt sådant jag gillar och blir lugn av så är det ändå en speciell känsla att vakna en lördagsmorgon. Jag antar att det till stor del handlar om någon omedvetet vana att liksom älska helg, men jag tror även att min hjärna ännu inte riktigt tagit in att jag måste vara hemma ett tag för att kunna jobba sen och därför fortfarande tycker att helgen är de bästa dagarna pga "lediga".

 

Något som faktiskt är bättre med lördag och söndag kontra vardagar är att jag inte vaknar upp själv, utan att även J är hemma med mig. Vi kan ligga och halvsova till lunch om vi vill, och sen äta lång frukost framför någon serie eller så. En lördag rätt så nyligen dukade vi upp till frulle i vardagsrummet och såg ett avsnitt av Sommaren med Ernst.

På tal om Sommaren med Ernst, har ni sett? Jag kan verkligen inte bestämma mig för om jag gillar det eller inte. Jag gillar den typen av program i kategorin lätt att titta på-tv, jag tycker det är roligt när herr Kirchsteiger sticker iväg med sina liknelser och förklaringar om hur vackert något är men han ger mig emellanåt också ett oerhört obehag i hela kroppen. Liksom, finns han på riktigt? Är det en karaktär, eller beskriver han allt i sitt liv som "färgen får det att brumma som en liten humla i mitt bröst"? Jag kan verkligen inte förstå, kan ni?

Samma eftermiddag som ovan frukost ägnade jag mig också åt att plantera om ett stort gäng växter här hemma. Allt från aloe vera-djungel till sticklingar av elefantöra. Men det kikar vi på en annan gång!